Lindholmens Varvs AB

På Lindholmen låg  en forntida borg som sedermera blev en medeltida borg. Den förstördes 1612 och byggdes aldrig upp igen. Redan på 1500 talet byggdes det båtar vid Lindholmen, för flottan. Varvet utkonkurrerades under senare delen av 1600 talet av varven på andra sidan älven.

En man vid namnet Tranchell blev delägare och disponent 1845 i en liten verkstad som köpts och styckats av från Lindholmens säteri. Med köpet följde ett tjugotal arbetare.  Tranchell var klart inriktad på att reparera och bygga träfartyg där. 1848 sjösattes på Lindholmen briggen "Aurora" "på 226 svåra laster" som då blev Göteborgs största och vackraste fartyg.

Tranchell inriktade varvet på att bygga ångslupar. Kritikerna menade att båtarna skulle komma att spricka av vibrationerna från ångmaskinen och lasten bli förstörd. Men Tranchell sa: "Vi bygger båtarna i järn".

Den första järnångaren "Gustaf II Adolf" levererades från Lindholmen 1855. Den var på 100 tons d.w. med en längd av 171 fot och en bredd av 25 fot. Djupgåendet var 11 fot. Tranchell byggde en slip 1855 för upphalning av båtar som blev den första i Göteborg.

1858 var varvet inne i en ekonomisk kris som löstes genom att Motala Verkstad gick in som stor ägare. Det innebar att varvet fick en ny VD, Elis Norrman, som förde med sig mycket kunskap till Lindholmen. Det blev en stor framgång för varvet som växte till ett bland de ledande varven i landet, en position som varvet behöll till en bit in på 1900 talet.

De större fartygen som började byggas under senare hälften av 1800 talet kunde inte dras upp på sliprar. Så redan 1875 togs torrdockan vid Lindholmen i bruk, den första dockningsmöjligheten i Göteborg. Svenska staten hade gått in med pengar. Byggandet av dockan var ett riksintresse för Svensk Flottan.

Hans Sjöholm, ägaren till Kvillebäckens verkstad, sålde densamma med marken runt omkring till Göteborgs stad för en ansenlig summa pengar och köpte för pengarna aktiemajoriteten i Motala verkstad. Sjöholm hade varit en av cheferna på Lindholmen och fått sparken därifrån under medverkan av Sven Almqvist och Hugo Hammar. När Motala Verkstad sedan köpte Lindholmen 1906 ansåg sig Sven Almqvist och Hugo Hammar tvungna att se sig om efter ett annat arbete. Senare samma år var de med och köpte Göteborgs Mekaniska Verkstads AB av Keiller, sedermera Götaverken.

På Lindholmen byggdes tågfärjan "Gustaf V". Det var den största färjan i världen på den tiden.

Lindholmen utvecklade stor skicklighet  gällande ångpannor och ångmaskiner som framdrivningsmaskin på fartyg. De utvecklade en egen konstruktion som hade en viss framgång och de höll  fast  vid att tillverka ångmaskiner ända in på 1940 talet. Först efter andra världskriget övergick de till att tillverka dieselmotorer till fartyg. De var licenstagare till GV Motorn och en fyrtaktare Pielstick som sattes in i flera av Johnsonbåtarna.

Lindholmen har under årens lopp haft många olika ägare  på grund av dålig ekonomi. 1915 köpte ett konsortium av Göteborgare aktiemajoriteten i Lindholmen. 1936  ombildades varvet och fick namnet Lindholmens AB. 1941 övertog Axel Ax:son Johnson Lindholmen som ensam ägare. Lindholmens varv hade en bra tid fram till slutet av 60 talet. Varvet låg inklämt och kunde  inte expandera som behövdes för att bygga de allt större fartyg som då efterfrågades.

Under 40, 50 och 60 talen  byggde varvet flera fartyg till Johnsonlinjen och Sovjetunionen. De byggde den berömda Rio- serien som av många anses  vara de vackraste stålfartyg som någonsin byggts.